För mig är du perfekt
Inledning
Detta är en berättelse om en pojke och hans familj vars liv förändrades över bara några dagar .
Det handlar om hur sjukvården inte tar mamman på allvar när hon i själva verket bara älskar sin son . Som förälder gör man allt för sina barn .
Detta är en sann berättelse och av hänsyn till Pojken och hans familj och övriga inblandade är alla namnen ändrade .
Skribentens ord :
Jag är inget annat än en god vän till mamman i denna berättelse . Jag har alltså inte varit med under denna period utan fick bara äran att skiva ner denna berättelse på bästa möjliga vis .
Jag tackar för att jag fått tagit del av denna gripande historien och tackar för förtroendet
Med detta vill jag att vi som läser detta ska vara lite mer tacksamma över våra nära och kära och visa dom den kärlek dom behöver . Och sist men inte minst man kan alltid göra något . Det kanske aldrig hjälper men då har man illa fall försökt .
Tack för ordet
Marie
Hugo ( som vi valt att kalla pojken ) föddes på Helsingborgs KK en sen höstdag under år 2003 . Hugo var Angelikas och Marcus andra gemensamma barn . Dom har sen tidigare en dotter , Madelen och Marcus har en son sen ett tidigare förhållande ( som vi har valt att lämna utanför ) .
Allt gick bra med Hugo , han var väldigt tidig med allt . Fick sin första tand när han bara var tre månader , klättrade över spjälsängen vid sex månader ålder , började gå vid nio månader . Ja han var väldigt tidig med allt men så är ju vissa barn .
Men så ändrades allt när Hugo var 18 månader .
På dagis berättade dom för Angelika att Hugo ramlade väldigt mycket och hade slagit sig lite varstans , men samtidigt sa dom att det var kanske inte så konstigt i och med att han var så livlig just i denna åldern . Och det gjorde han ju hemma med så det var nog som det skulle , trodde alla .
Allt som tiden gick så fortsatte det att han ramlade och Angelika blev oroliga att han en dag kanske skulle slå sig allvarligt . Så Angelika tog och åkte in till Helsingborgs lasarett med Hugo . När hon sitter i väntrummet med sin son så blir han plötsligt sämre . Hugo vägrar att gå över trösklar utan att hålla sin mamma i handen . Självklar så tog det oerhört mycket på Angelika att se sin son må så dåligt och hon hoppades av hela sitt hjärta att han en dag skulle bli bra .
Detta är väldigt svårt att föreställa sig om man inte varit med om det . Men jag ska göra ett gott försök att förmedla vad jag i alla fall känner .
Efter ungefär tre timmar får Hugo och hans mamma äntligen träffa en doktor (vi kallar han Dr Hotts ) .Inne på undersökningsrummet får Hugo en blackout . Han lägger sig på golvet och börjar jollra och beter sig som en sexmånaders bebis .
Dr Hotts säger att han bara tramsade sig och att han inget kunde göra . När Angelika är på väg ut ur rummet med sin son tar Dr Hotts henne på axeln och säger : ? Hugo är bara lite sen men det kommer att ordna sig .?
Angelika blir så chockad att hon inget kunde svara . Det blev bara till att hoppas på att någon annan läkare skulle ta detta med Hugo på mera allvar . Angelika viste ju att något var fel med Hugo , som förälder känner man det på sig . Och som förälder så gör man också allt för sina barn och ger sig inte .
Så nästa dag tog Angelika Hugo och åkte vidare till Lunds lasarett i stället .
Väl framme så blir dom mycket bättre bemötta än i Helsingborg , dom såg att något var fel på Hugo och lägger in Hugo och Angelika för observation över natten .
Men några prover togs inte på Hugo för det var bara observation .Så dagen efter fick Hugo och Angelika åka hem igen , med beskedet att om det inte blev bättre skulle dom kontakta Helsingborg igen ( i och med att det var där första besöket var ) .
Angelika och alla andra hoppades av innersta av sitt hjärta att Hugo skulle bli bättre så dom slapp åka till Helsingborg igen där dom blivit så illa behandlade .
Men Hugo blev inte bättre .
Ett par dagar senare var han så dålig att han bara låg på golvet raklång och sa da da hela tiden ända gången han rörde sig var om någon gick förbi, och då blev han rädd . Detta måste ha varit den sämsta dagen i hans sjukdom .
Så där var ju inte mer att be för än att ta och åka in med Hugo igen till Helsingborg .i hopp om att dom kanske skulle ta henne på allvar denna gången .
Angelika hade smärtor i magen av oro när dom begav sig in till lasarettet och hoppades av hela sitt hjärta att dom skulle ta henne på allvar denna gången . Denna gången fick Hugo en annan läkare, Dr Bergman .
Dr Bergman påstod att Angelika bara överbeskyddade sitt barn och att hon var en dålig mamma som gjorde så .
( Hur kan man nu vara det, man älskar ju sitt barn klart att man överbeskyddar det då eller ? ) Han sa även att inget var fel på Hugo han var bara lite sen i utvecklingen . Sen tog Dr Bergman och skrev ner ett papper till Sos som på något vänster senare skickades iväg . Där stod det att Angelika var en dålig mamma som överbeskyddade sitt barn . Just när Dr Bergman berättade vad han tyckte kom Dr Hotts in i rummet . Försiktigt böjde Dr Hotts sig ner i vagnen för att kolla hur Hugo mådde . Hugo låg då och dreglade i sin vagn. Plötsligt utbrast Dr Hotts att han var tvungen att läggas in . Dr Bergman förstod ingenting och frågade Dr Hotts vad han menade . Dr Hotts förklarade att han är illa däran han var inte så här för några dagar sen , han måste läggas in något är fel . Sen gav Dr Hotts Angelika ett varmt leende . Då först förstod Angelika att någon verkligen trodde på henne , hennes son var sjuk och till och med doktorn insåg det nu . ÄNTLIGEN blev hon trodd .
Angelika blev så lättad att det gav henne nya krafter .
Alla möjliga prover tog på lilla Hugo under tiden han och Angelika var inlagda , det kollades ögon och öron med för att se om det var något fel där . Men när Hb provet togs märkte läkarna att något var fel , det var högt väldigt högt och det är inte normalt . Vilket i sin tur tyder på något fel . Troligtvis berodde det på något virus .
Efter mycket prat så bad Angelika om en hjärnröntgen ,varför vet hon inte det var bara så att ho kände på sig att något var fel . Läkarna förklarade att Hugo var för liten för en sådan röntgen men att det nog tyvärr var så att detta viruset kunde ha satt sig på hjärnan och troligtvis då i lillhjärnan .
Jaha där satt då Angelika med Hugo i famnen ,och vetskapen om att hennes son troligtvis hade ett virus i hjärnan. Som dom då dessutom bara nonchalerat dagarna innan och förklarat som om hon var överbeskyddande .
Några månade senare dök ett brev ner i lådan . Sos var nu inkopplad på grund av att läkaren hade påstått att Angelika var en dålig mamma .
Efter 1,5 år visade det sig att Angelika inte var en dålig mamma . Sos hade sett att hon bara älskade sina barn och gav dom oerhört mycket kärlek vilket inte är förbjudet . Det visade sig senare att Dr Bergman gjort ett stort fel som skrivit till Sos och i dag jobbar han inte längre kvar på Helsingborgs lasarett . Angelika kunde göra en anmälan om hon ville men vem skulle orka det efter allt med Hugo och 1,5 års iakttagelse från Sos sida .
Nu kunde äntligen Angelika älska sina barn så mycket hon ville . Vilken lättnad .
Hugo blev lite bättre efter ca fyra månader och idag är han mentalt som ett 2,5 års barn . Han är lite senare med allt i och med att han måste lära sig allt igen .
I nuläget går Hugo hon psykolog , logoped och sjukgymnast . Han har även ett dagis där dom lär sig teckenspråk . Han genomgår också undersökning på ögonen för att se om något är problem där . Hugo kommer någon gång få läsa detta och jag hoppas att han tycker det är ok .
Angelikas tackar :
- Dagiset Jörgensgården avd. Pysslingen , för det var ändå tackvare dom som allt fick en vändning .
- Skribenten Marie T
Detta är en berättelse om en pojke och hans familj vars liv förändrades över bara några dagar .
Det handlar om hur sjukvården inte tar mamman på allvar när hon i själva verket bara älskar sin son . Som förälder gör man allt för sina barn .
Detta är en sann berättelse och av hänsyn till Pojken och hans familj och övriga inblandade är alla namnen ändrade .
Skribentens ord :
Jag är inget annat än en god vän till mamman i denna berättelse . Jag har alltså inte varit med under denna period utan fick bara äran att skiva ner denna berättelse på bästa möjliga vis .
Jag tackar för att jag fått tagit del av denna gripande historien och tackar för förtroendet
Med detta vill jag att vi som läser detta ska vara lite mer tacksamma över våra nära och kära och visa dom den kärlek dom behöver . Och sist men inte minst man kan alltid göra något . Det kanske aldrig hjälper men då har man illa fall försökt .
Tack för ordet
Marie
Hugo ( som vi valt att kalla pojken ) föddes på Helsingborgs KK en sen höstdag under år 2003 . Hugo var Angelikas och Marcus andra gemensamma barn . Dom har sen tidigare en dotter , Madelen och Marcus har en son sen ett tidigare förhållande ( som vi har valt att lämna utanför ) .
Allt gick bra med Hugo , han var väldigt tidig med allt . Fick sin första tand när han bara var tre månader , klättrade över spjälsängen vid sex månader ålder , började gå vid nio månader . Ja han var väldigt tidig med allt men så är ju vissa barn .
Men så ändrades allt när Hugo var 18 månader .
På dagis berättade dom för Angelika att Hugo ramlade väldigt mycket och hade slagit sig lite varstans , men samtidigt sa dom att det var kanske inte så konstigt i och med att han var så livlig just i denna åldern . Och det gjorde han ju hemma med så det var nog som det skulle , trodde alla .
Allt som tiden gick så fortsatte det att han ramlade och Angelika blev oroliga att han en dag kanske skulle slå sig allvarligt . Så Angelika tog och åkte in till Helsingborgs lasarett med Hugo . När hon sitter i väntrummet med sin son så blir han plötsligt sämre . Hugo vägrar att gå över trösklar utan att hålla sin mamma i handen . Självklar så tog det oerhört mycket på Angelika att se sin son må så dåligt och hon hoppades av hela sitt hjärta att han en dag skulle bli bra .
Detta är väldigt svårt att föreställa sig om man inte varit med om det . Men jag ska göra ett gott försök att förmedla vad jag i alla fall känner .
Efter ungefär tre timmar får Hugo och hans mamma äntligen träffa en doktor (vi kallar han Dr Hotts ) .Inne på undersökningsrummet får Hugo en blackout . Han lägger sig på golvet och börjar jollra och beter sig som en sexmånaders bebis .
Dr Hotts säger att han bara tramsade sig och att han inget kunde göra . När Angelika är på väg ut ur rummet med sin son tar Dr Hotts henne på axeln och säger : ? Hugo är bara lite sen men det kommer att ordna sig .?
Angelika blir så chockad att hon inget kunde svara . Det blev bara till att hoppas på att någon annan läkare skulle ta detta med Hugo på mera allvar . Angelika viste ju att något var fel med Hugo , som förälder känner man det på sig . Och som förälder så gör man också allt för sina barn och ger sig inte .
Så nästa dag tog Angelika Hugo och åkte vidare till Lunds lasarett i stället .
Väl framme så blir dom mycket bättre bemötta än i Helsingborg , dom såg att något var fel på Hugo och lägger in Hugo och Angelika för observation över natten .
Men några prover togs inte på Hugo för det var bara observation .Så dagen efter fick Hugo och Angelika åka hem igen , med beskedet att om det inte blev bättre skulle dom kontakta Helsingborg igen ( i och med att det var där första besöket var ) .
Angelika och alla andra hoppades av innersta av sitt hjärta att Hugo skulle bli bättre så dom slapp åka till Helsingborg igen där dom blivit så illa behandlade .
Men Hugo blev inte bättre .
Ett par dagar senare var han så dålig att han bara låg på golvet raklång och sa da da hela tiden ända gången han rörde sig var om någon gick förbi, och då blev han rädd . Detta måste ha varit den sämsta dagen i hans sjukdom .
Så där var ju inte mer att be för än att ta och åka in med Hugo igen till Helsingborg .i hopp om att dom kanske skulle ta henne på allvar denna gången .
Angelika hade smärtor i magen av oro när dom begav sig in till lasarettet och hoppades av hela sitt hjärta att dom skulle ta henne på allvar denna gången . Denna gången fick Hugo en annan läkare, Dr Bergman .
Dr Bergman påstod att Angelika bara överbeskyddade sitt barn och att hon var en dålig mamma som gjorde så .
( Hur kan man nu vara det, man älskar ju sitt barn klart att man överbeskyddar det då eller ? ) Han sa även att inget var fel på Hugo han var bara lite sen i utvecklingen . Sen tog Dr Bergman och skrev ner ett papper till Sos som på något vänster senare skickades iväg . Där stod det att Angelika var en dålig mamma som överbeskyddade sitt barn . Just när Dr Bergman berättade vad han tyckte kom Dr Hotts in i rummet . Försiktigt böjde Dr Hotts sig ner i vagnen för att kolla hur Hugo mådde . Hugo låg då och dreglade i sin vagn. Plötsligt utbrast Dr Hotts att han var tvungen att läggas in . Dr Bergman förstod ingenting och frågade Dr Hotts vad han menade . Dr Hotts förklarade att han är illa däran han var inte så här för några dagar sen , han måste läggas in något är fel . Sen gav Dr Hotts Angelika ett varmt leende . Då först förstod Angelika att någon verkligen trodde på henne , hennes son var sjuk och till och med doktorn insåg det nu . ÄNTLIGEN blev hon trodd .
Angelika blev så lättad att det gav henne nya krafter .
Alla möjliga prover tog på lilla Hugo under tiden han och Angelika var inlagda , det kollades ögon och öron med för att se om det var något fel där . Men när Hb provet togs märkte läkarna att något var fel , det var högt väldigt högt och det är inte normalt . Vilket i sin tur tyder på något fel . Troligtvis berodde det på något virus .
Efter mycket prat så bad Angelika om en hjärnröntgen ,varför vet hon inte det var bara så att ho kände på sig att något var fel . Läkarna förklarade att Hugo var för liten för en sådan röntgen men att det nog tyvärr var så att detta viruset kunde ha satt sig på hjärnan och troligtvis då i lillhjärnan .
Jaha där satt då Angelika med Hugo i famnen ,och vetskapen om att hennes son troligtvis hade ett virus i hjärnan. Som dom då dessutom bara nonchalerat dagarna innan och förklarat som om hon var överbeskyddande .
Några månade senare dök ett brev ner i lådan . Sos var nu inkopplad på grund av att läkaren hade påstått att Angelika var en dålig mamma .
Efter 1,5 år visade det sig att Angelika inte var en dålig mamma . Sos hade sett att hon bara älskade sina barn och gav dom oerhört mycket kärlek vilket inte är förbjudet . Det visade sig senare att Dr Bergman gjort ett stort fel som skrivit till Sos och i dag jobbar han inte längre kvar på Helsingborgs lasarett . Angelika kunde göra en anmälan om hon ville men vem skulle orka det efter allt med Hugo och 1,5 års iakttagelse från Sos sida .
Nu kunde äntligen Angelika älska sina barn så mycket hon ville . Vilken lättnad .
Hugo blev lite bättre efter ca fyra månader och idag är han mentalt som ett 2,5 års barn . Han är lite senare med allt i och med att han måste lära sig allt igen .
I nuläget går Hugo hon psykolog , logoped och sjukgymnast . Han har även ett dagis där dom lär sig teckenspråk . Han genomgår också undersökning på ögonen för att se om något är problem där . Hugo kommer någon gång få läsa detta och jag hoppas att han tycker det är ok .
Angelikas tackar :
- Dagiset Jörgensgården avd. Pysslingen , för det var ändå tackvare dom som allt fick en vändning .
- Skribenten Marie T
Välkommen till min nya blogg!
Denna blogg kommer bara att innehålla ett inlägg . Den är nämligen öppnad enbart för att berätta om Hugo .
